somienbubbla.blogg.se

känslan när man går ut ur tentasalen efter fem timmar 

 

ägnar mina dagar på en pinnstol. läsandes. eller skrivandes på datorn. eller så jobbar jag på boom. eller så engagerar jag mig i utbildningsföreningen. eller så svettas jag på gymmet. 

beach 2013 redan i januari. helt okej so to speak.

 



 

 

när man tycker att man ändå har någorlunda koll inför tentan. att det känns rätt okej med plugget.

och läraren berättar efter sista seminariumet att det självklart inte bara är det vi ens nuddat i kursen som kommer på tentan. utan ALLT annat OCKSÅ., så som arbetsrättslig historia, vilka parter som medverkade i vilka fall ..., och så vidare.

 

då känner man bara;

 

fredagskänslan och stämningen i biblioteket;

 

jag vet.

bloggen står still.

och ändå är det så många som kLiCkAr SiG iN hÄr VaRjE dAG. fantastiskt. ja.., att ni är så intresserade av vad som händer i campusbubblan menar jag.

 

meeeeeeeen. så länge ni inte vill läsa om hur jag och emmie sitter och stirrar på varandra bakom varsin dator, sneglar på klockan ibland, och stirrar tillbaka igen dagarna i ända eftersom vi har skrivkramp vad gäller vårt PM, så har jag inte så mycket annat att berätta. förutom att jag fick en JÄTTESTOR kanelbulle av min chef på boom igår. och att jag har träningsvärk idag. inte i käkarna då alltså efter kanelbullen, utan efter all träning i veckan. och att jag får hit bästa Mike ikväll, men det visste ni ju redan.... 

 

så här kan ni få en bild från när vi var fejknollor istället, bara för att det står kanelbulle i bakgrunden, Cinnamon.

 

tentaångesten är på högsta nivån,

sitter och skriver rättsreferat med en dåligt skrålande granne på andra sidan väggen, han tror förmodligen att han är en medlem i ett dåligt rockband.

 

 

 

skickade en bild på mig själv till min kära mor förut för att visa dagsformen. hennes svar tillbaka var att jag borde gå och lägga mig tidigare om kvällarna.

 

tove konstaterade nyss att nog ingen vill ha mina organ efter veckan som varit, inte ens om jag skänker dom.

 

- känns skamlöst.

 

 

frustrationen växer på föreläsningen i arbetsrätt och en diskussion om kollektivavtalsklausuler uppstår. någon säger att: "om det nu är grundläggande rättsprinciper som alltid gäller - oavsett vad - varför står det då inte bara med i lagboken så att man bara kan gå in och se exakt vad som gäller??" läraren svarar att det inte riktigt är så enkelt, att det är för omfattande och att man inte skulle kunna få ner allt i lagboken.

 

jossan tänker att hon har världens bästa och enklaste lösning och drar till kommentaren:

 

 

 

om personligheter i arbetslivet;

 

 

förbannat intressant.

 

 

 

 

 

... trots att jag bor två minuters promenad från universiteters lokaler.

 

 

men var väl egentligen mest stressad för att jag inte ville missa morgonens update med girlgang 2.0 innan föreläsningen började...... om jag ska vara ärlig alltså.

 

 

 

koncentrationen på ub är på lägsta nivån och alla samtalsämnen är mer intressanta än arbetsledningsrätt idag.

när jag försöker ta tag i situationen och ber alla att ShUt ThE fUcK uP oCh LäS! fortsätter vi skratta och Paula lägger dagens mest intelligenta kommentar;

 

WTF??????????? Vad kom det ifrån?

Genom detta släppte i alla fall allas dåliga samvete och jag försökte mig på plugga-genom-att-sova-på-boken-metoden. Roligt tyckte dem och någon instagrammade en bild. *sÅkLaRt*

 

 

nap på ub. gött däääää.

 

 

Trion förbereder upplägg för PM på UB denna fantastiska fredag.

 

 

 

Universitetsstudier på hög nivå;

 

PA 2:an sitter på sin första föreläsning för terminen, kursen är arbetsrätt och ämnet är avtalsrätt.

SuUuuuuUUperduuuUper-skånska Lotta sitter och stör ihjäl sig när läraren gång på gång hänsvisar till "Lars".

Hon är riktigt nära att räcka upp handen för att fråga

"Alltså, vem är den här Lars egentligen?"

När läraren turligt nog skriver LAS - Lagen om anställningsskydd på whiteboard.

 

Ringrostig student eller bara liiiiite för skånsk ??

 

- I vilket fall är det helt fantastiskt att hon ens berättar det efter föreläsningen.....

 

 

 

 

 

Detta påminner mig också om när vi var 8 st 18-åriga tjejer på rhodos. Redan första dagen upptäckte vi att det var mer svenskar än greker på ön och eftersom vi är väldigt öppna i vårt tjejgäng blev det tvunget att hitta på ett kodord för att göra nummer två... mest för att inte behöva förnärma någon i vår omgivning.

Lovisa och jag började med att "gå och ringa Anders". Fler och fler föll in i detta, men stackars Lisa förstod aldrig vem den här gemensamma kompisen Anders som alla gav daglig update via telefon var. Dag 5 av 7 frågade Lisa med mycket frustation i rösten, "alltså vem fan är den här Anders"?

 

Roligare story för dem som var där kanske.... hehe.